NORRLÄNINGEN

nu är jag tillbaka här igen och jag vet snart inte vad jag ska göra min familj litar inte på mig, min kille funderar på att ta en paus i från mig, vad fan ska jag göra, det gör så ont så jag vet inte om det gör ondast psykist eller fysiskt, mäst troligt prykist, har börja på panikångest ataker och gör allt för att ingen ska se det, och har en konstatnt ilande huvudvärk och tårarna i ögonvårn fast jag vill inte gråta eller visa att jag är svag.

förstår inte varför alla vill ge upp på mig och ingen vill stanna kvar vid min sida, varför är det så, är jag ´värkligen så hemsk, illa, ful, dum, m.m. jag vet inte längre vad jag ska tro. jag har inte någon aning..

det ända jag vet att jag vill är att ha kvar min karl han är den första som jag värkligen känner något för något som får mig att vilja stanna i ur och skur, men med tanke på att han tvekar blir jag helt förkossad...

först älskar man min  med ord som  inte finns och sen en vecka senare är det tvärt om. funderar på att gå ner i tvätt stugan och gråta en skvätt det är nog lika bra, dom ska inte behöva se hur illa jag far aldrig någonsin kommer jag visa hur illa jag mår.

det är bara att bita i det sura äpplet och spela glad och hoppas på att den sköra glasmasken inte går sönder.

har gjort en kul grej iaf, har piercat tungan i gen så jag har dubbla i tungan det är nice. det är juh bättre att jah piercar mig än att jag går och skär mig........

det här är den mäst patetiska mardrömms dagen i mitt liv.

i dag när min grabb kommer i från en arbets intejuv och går över stan så får han syn på sitt ex som han ligger i vårdnadstvisst med och har ett besöks förbud. han går inte fram till henne eller något. när han kanske 5-10 min efter att han har sätt dom kommer polisen och hämtar upp honom och nu sitter han anhållen för något han inte gjort.

man kan inte ta i från människan sin fria rätt att kunna vara ute och gå och röra sig. han kunnde juh inte vata att hon skulle vara där. helt jävla galet.

jag blir så arg och frustrerad och gråtfärdig för detta är så himmla fel.

det som är tur med häcktet är att dom bara kan hålla honom i 72 timmar, men detta kommer att leda till en rättegång och då ska jag vara där och finnas för honom för detta som händer nu är så fel. jag hoppas att han kommer ut i dag eller i morgon, kommer kännas så fel att inte kunna prata med honom på kvällen som jag alltid brukar göra.

jag vill inget annat än att ha honom i mina armar och kunna säga att allt löser sig och att allt blir bra.

det är så jobbigt att veta att den man älskar hamnar i sådant hänninga skit.

Älskar dig Emme, även fast jag vet att du inte ser detta så finns jag hos dig i dina tankar. <3