Min självbiografi eller man kanske ska utrycka det som en mera förklaring till vem jag är och vad jag har blivit och vad jag har varit med om i mina dagar inte för att jag är gammal, men allt som jag har varit med om känns som om att jag skulle vara så mycket äldre än vad jag egenteligen är. På sitt sätt känns det helt galet att jag är 19 snart 20 och jag känner mig som minst 50 det är galet att det är så men sådant är livet har jag fått lära mig att allt är inte som man en gång trott eller det man drömde om. Inte för att jag drömde om en lyckligt liv som liten jag hade bara mardrömmar och hoppades på min egna död den är inte goda tankar som 9 årig liten flicka helt ensam i världen lämnad åt mitt egna öde…………

Jag föddes i en stad som heter sundsvall en kall vinter dag i januari, till och med det började galet föddes med navel strängen kring mitt huvud och utdragen med sug klocka ( självmordsbenägen redan då ) vart direkt det oönskade barnet var bara till besvär min moder hade en moderschock som gjorde att hon inte kunde ta i mig alls ( inte för en jag var 15 ) hade vell det ganska normallt då bortsätt från att jag vart lärd redan då som liten att svag ska man inte visa att man är, när man visade att man var sjuk så var man bara en vidrig liten unge som inte kunde något. Min skola var redan då trasslig för att jag inte förstog vad alla menade och jag kunde läsa men inte förstå det jag läste ( villket visade sig vid 18 års ålder att jag är dyslektiker och att jag har en expresiv talsvårighet ) vilket förnekades av min mor att jag bara var så jävla lat det var ju därför jag inte klarade av skolan. Jag stretade mig alltid fram i skolan och jag hade inga vänner jag var den som alltid var i hörnet och hoppades på att inte bli sedd av någon för att man visste att annars om man försökte vara något vart det stryck så jah har alltid varit en hack kyckling. Jag hade vell någon vän men det var inte mycket till vänner för dem trackade alltid ner på mig eller visade hur mycket bättre dom var förutom Tim han var den som alltid fanns där. Allt bara rullade på som det gjorde hemma alltid bråk och inget känndes trygt även om jag hoppades på det men det var ju bara något att drömma om, ja just det får vell inte glömma att berätta att jah har en bror som störde till min uppväxt han med för att han var ju speciell ja och det är han pga sin sjukdom men det gör inget för att det är pelle i mina ögon och ingen annan och så fick det förbli med. Även om det fanns syskon riavalitet men det gör det alltid. Hur som tillbaka till där jag var,
En dag kommer man hem och man har fått reda på att föreldrarna har köpt ett hus och vi åker ut och kollar på det, det var ett fint hus uppe på en typ hella och man såg ner över indalsälven som låg så vackrt och stillsamt där, vi (jag, pelle och min far ) fick vell inte flytta in på en gång som modern gjorde hon skulle ”renovera” vilket visade sig senare att så var inte fallet. Efter många om och om igen fick vi flytta in och jag gilla det stora huset där vi alla kunnde få rum och att det låg så vacket till. Men en dag när jag och min bror kommer hem är saker inte som dom ska vara allt känns spänt och man visste att det var något som låg i luften att något illa sintat skulle ske. Vi sätter oss ner för att äta miiddag och det slutar med att far och mor börjar bråka och riktigt illa denna gång margareta ( mor) lappar på min far och min far tar i henne och ber henne att sluta sen sticker jag, jag pallade inte med att dom skulle bråka sen är det ganska mörkt ett tag och jag mins inte var som hänt under ca en veckas tid mer än att far är borta och det är en annan kille där som kallades johan som skulle tydligen vara den nya fadern. Och jag märkte att min far bara gled ifrån mig och vi tappade nästan allt mellan varandra. Visst att vi träffades ett par gånger med hans nya men det var liksom inte samma pappa som förut en mer trött och förstörd person och vi fick träffa honom varanan helg men det var inte tillräkligt. Och våran moder om vandlade oss till att hata honom vilket jag hatar henne en i dag för, han saknade oss och vi saknade honom.
Vi bodde kvar i det gula huset ett tag (har inte någon aning om hur läge. All min tidsuppfating var helt galet fel mins knappt några dagar alls ) Den där Johan som var min moders nya visade sig vara ett riktigt svin, han var alkolihst och misshandlare. Men som nycket var han en mycket bra person att ha nära sig. Börjar minnas alla fester som var där och min mor förvandlades in till honom. Kommer ihåg när hon vart arg på mig i fyllan en gång jah har på mig en klänning jag fått av min fader som jag var mycket stolt över, hon blir arg på mig och jag försöker att springa upp för att låsa in mig på mitt rum var på att jag hinner upp för trappan och hon får tag i mitt ben och släpar ner mig för trappen, jag gråter och försöker få tag i mina glasögon och ber henne att släppa taget om mig men hon vägrar och drämmer en glasflaska i min rygg och förklarar för mig att jag är inget värd så jag ska inte vara så upp nosig och nyfiken och hålla mig till mina syslor, och jag lyckas klämma fram ett, ja mor jag ska sköta mitt och inte lägga mig i ditt mellan mina tårar som rinner.

kommer en fortsätting senare när det finns tid över