25 juni 2012
Kategori: Allmänt
har hunnit med att räffa en del av de folk jag velat träffa mycket trevligt, har bara en del kvar att avklara. :) och sen blir det hemfärd på måndag näst nästa vecka för att de fanns inga resor på söndagen, eller jo en för 1145 kr, inte lust att betala det asso :O men hittade en på måndagen för 688 kr mycket vättigare :) på sitt sätt vill jag inte åka hem till katrineholm utan jag vill stanna kvar här men det går juh tyvärr inte. vilket är tråkit men vad ska man göra, har hittat ett jobb uppe i Kiruna och jag funderar alvarligt på att ta det, eller iaf hoppas på att jag kan få det så ska killen min söka med till Kiruna fast gruvorna det kan bli riktigt fint det faktist :) och så inte glömma raringen Bo som med funderar på det, vi kan juh bli tre galingar på ett och samma ställe :) kan bli riktigt skoj :)
på ett sätt att vara här uppe känns väligt skummt med ändå väldigt rätt.. skum känsla, vet inte riktigt hur jag ska ta och tackla den... :/ och jobbigt med alla svar man har fått på sina osvarade frågor får mig nästan gråt färdig, ville bara brista ut i stor tårar förut, men vad lönar det till man mår juh inte bättre av det... önskar att de som fans om kring mig under den tiden allt hände att de kunnat gjort något redan så tidigt som alla såg det... :( ledsamt..... fan för att folk ska vara så fega och att den där jävla fitt soc inte kan lyssna på barn.....
sen har jag nu fått sett hur hemskt en av mina bästa tjej kompisar bor efter 4 års frånvaro av mig och det är sjukt jag mådde fan fett dåligt av att se hur illa det har blivet.. Tycker fan synd om dig min raring <3 önskar att det fanns något jag kunnat göra för dig för soc hjälper häller inte dig... :(
är glad att jag iaf kan rädda undan dig en vecka hemma hos mig och jag hoppas det räcker för att kunna rädda upp ditt stackars lilla hjärta. <3
Önskar att det snart blir rätsda på alla problem eller ja man kanske ska kalla dem för utmaningar om man vill, jag ska ha svar av alla och ärliga denna gång, leds på att leva mitt liv som upp byggt på en lögn av släkt och familj det är slut på det, jag är 20 nu och vet knappt hälften förutom de minnen man har kvar, dags att räta på ryggen. för jag vet inte längre vad jag ska tro på, kan jag äns lita på släkt och familj...?
skönt iaf att jag har min klippa Thomas, min älskling <3 du får mig att vilja kämpa för det jag har och jag tänker inte sumpa den chans jag har <3