27 okt 10
Kategori: Allmänt
appro på allt skit har jag hitat en underbar kille som jag har flyttat i hop med som jag stortrivs som fan med och det ska man ju vara glad för som fan och det är jag men hur de andra reagerar är en annan frånga som tex min "familj" dom tycker säkert att det är idiotiskt att jag har gjort det men som det ser ut nu så har jag fan inte mått så har bra som jag gör nu, jah har hittat en kille som bryr sig om mig, jag har inte en massa skäll och gnäll omkring mig, jag gör som jag vill och jag känner mig fri att till och med jag är värdig ett liv att leva. han har fått mig att se värden med öppna ögon. det känns så bra att inte vara inlåst i denna jävla box som jag alltid ha varit och allt som folk trodde jag inte kunnde det har jag motbevisat nu, jag kan städa, jag kan diska, jag lagar mat varje dag och bevisar för mig själv att sådant är kul, men faktist det är det men bara om man inte har en massa krav på sig att man måste diska man måste städa då vill man bara spy över allt. men nu går det i min tackt och allt känns så mycket jävla bättre. jag känner att jag har växt som människa och jag vet nu allt jag vill och vad jag ska göra och en konflickt kommer det att bli det kommer bli krig i familjen men jag kommer hämta mina saker och byta adressen och förbli en lycklig människa som kan vara stolt över sig själv !
men en sak är säker att min far kommer att bli besviken på mig för jag är fortfarande hans lilla flikka, men jag lovar han att allt är inte hans fel men det är bara tiden som kommer få han att förstå var allt gick snätt och det är inte baar på grund utav allt jag har varit med om utan också allt som häner nu runt om kring mig, jag behövde någon att luta mitt huvud på och den skulle kunna säga att allt blev bra, men varken du (far), ia eller min mor fanns där för mig, fast än hur mycket ni i säger att nu att ni finns där så gör ni inte det, ni alla är som utanför mit liv det livet som jag valde var fel för er, men rätt för mig, att jag inte ska behöva vara så tjejig för att ni skulle vara lyckliga jag vill kunna vara mig själv men det gick inte att det skulle kunna vara så, ni ansåg att jag var 14-15 år i mitt huvud men nej det är jag inte jag är så mkt mer, jag är mer än vad ni se jag är en MÄNNISKA av kött och blod inte något sorts husdjur. ni trodde jag tog droger, men nej inte det skulle kunna ge er blodprover för att bevisa er men då skulle ni fortfarande inte tro mig. trodde jag flyttade hit ner bara för att jag var en jävla HORA i s-vall men inte det. jag var då en människa som levde hårt med en mor som inte kunnde ta hand om sig själv en bror som inte kunnde hantera sig själv och en massa misshandlare, alkohlister och annat skit, jag flydde från skiten till min dåvarande kille som jag var tsm med i 3 år och förlovad i 2 år eller om det var mer, men den killen var ju bara ett jävla as tyckte ni men han var helt underbar, jag ljög för er att det var slut då men jag var tsm med han länge efter det han var liksom min men ni tog honom i från mig så att nu mer hatar han mig över allt på denna jord med det är vell så det blev och så det får vara jag bryr mig inte lägre om all sådant eller jo lite för att det är saker som betyngar mig som ni inte ser. eller som när jag tog hål i tungan hur många timmar satt ni inte då och skällde på mig hur fel jag harde gjort. och sen kommer allt annat som att det ni säger är inte kretik och att jag hara ser allt som kretik, ni skulle gärna få berätta för mig den gången ni sa något snällt om mig, att jag var bra och jag var duktig och ni var STOLT över mig, ne jag kan inte komma på något som någon gång värmde mig. och sen så fort jag mådde dåligt då skulle det gullas med mig men det fungerar inte så! jah kan erkänna att jag har många gånger skurit mig och gråtit sönder mig pga er "familjen" men det såg ingen föutom dom som står utanför, men jag vet att innan allt är färdigt kommer ni att skulla allt på mig och vi kommer vara ovänner ett gott tag men då får det bli så. just nu prioriterar jag mig själv först och mitt liv och min kille och skolan, allt annat kan komma sen, (kanske lite fel uttryckt men ni fattar säkert) och jag är KIM och det finns fan ingen som är bättre än vad jag är! och ingen som är mera värd än mig. (fan låter lite ego men vad fan det ska man vara )
Jah har nog en del ilska som skulle behöva komma ut över allt som har hänt i mitt liv och jag är ändå bara 18 och har typ en livs erfarenhet som 25 åring elller ja till och med mera och högre ålder har jag hört. jag har stängt allt innom mig men nu ska det ut, lytfta av denna tunga stenen och kunna kliva upp och visa att jag är en värdig människa jag med.
