ja nu sitter jag här i gen och mina tårar faller för attt jag saknar dig min älskade jocke, saknar din trygga famn din värme när du höll om mig när vi sov, saknar allt med dig och jag menar det. . för mig är du alltid mitt hjärta kärt även om du som nu har dumpat mig, för vi var för olika och att du inte var bra för mig och att allt gjick för snabt fram, jag säger nu som jag så då du är den ända jag kunnat säga jag älskar idg och värkligen mena det jag trodde jag hade fun nit den bästa och i mitt hjärta är du det och kommer alltid att vara och sen säger du att jag kan hitta en som är bättre än honom, det är absurt. han är den ända som värkligen brydde sig om mig och visa det med kärlek och ömhet, han är och kommer alltid vara något spec för mig och det menar jag med att skriva från ljupet av mitt hjärta och att jag över dessa tre dagar har jag bara gråtit konstant jag kan inte sova elelr något jag känner starka sug efter att bara göra saker som man inte får bara för att glömma för stunden och slippa tänka men problemen kommer tillbaka dagen efter viket fall som hälst.
i går var jag på sjukhuset och fick inhyalera en massa skit för att överleva. fast jag vill inte det, jag vill bara försvinna och bara släppa taget om allt.
såren som pryder min pulsar och gör ont precis som mitt hjärta, jag vill bara slippa känna detta, det händer alltid mig, alla dumpar mig jag vet inte varför är det ett varningstäken för att jag är för dålig eller vad.

jag vet inte längre vem jag är.......
jag har tappat fästet helt..........